fredag 30 januari 2015

Upprepningar i böcker

Fredagssegheten har infunnit sig. Då passar det bra att krypa upp i soffhörnet och försöka sig på att knåpa ihop ett svar på frågan i veckans bokbloggsjerka. "Fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?"

Jag kan inte komma ihåg att jag stört mig på upprepningar i böcker. Jag retar mig sällan på detaljer, så upprepningar kan nog ha gått mig blankt förbi. Däremot älskar jag ju serier och jag gillar då bekanta karaktärer återfinns i följande böcker. Där avslutar jag mitt svar och skyller på min sega fredagshjärna.

onsdag 28 januari 2015

En mörkare himmel av Mari Jungstedt och Ruben Eliassen

En fiskare får syn på en kvinnokropp på klippan nedanför Norska sjömanskyrkan i den lilla byn Arguineguin på Gran Canaria. Kroppen är arrangerad enligt den kända målningen Venus födelse från 1400-talet. Sara Moberg, som driver den skandinaviska tidningen på ön, får nys om händelsen och blandar sig i utredningen på äkta Erica Falck-vis. Då ännu ett mord uppdagas, också det arrangerat enligt en målning, upptrappas jakten på mördaren. Polisen och Sara får hjälp av den före detta polisen Kristian Wede som är nyanställd på skandinaviska konsulatet i Las Palmas.

En mörkare himmel är första boken av författarparet Mari Jungstedt och Ruben Eliassen. Det är meningen att det ska bli fler böcker i Gran Canaria-serien. Boken skildrar skandinavers liv som fast bosatta i semesterparadiset. Miljöerna är verklighetstroget återgivna, som läsare kan jag bland annat se de smala slingrande vägarna framför mig. Själva deckarhistorien är inte den mest unika, men fungerar bra som avkoppling. Boken är lättläst och går snabbt att läsa, som Mari Jungstedts böcker brukar vara. Jag ser fram emot en djupare inblick i Saras och Kristians liv och karaktärer i kommande böcker. Samtidigt kan jag inte låta bli att sakna Anders Knutas och Karin Jacobsson lite.

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

tisdag 27 januari 2015

Presidentparet utmanar till lästid

Finlands president Sauli Niinistö är beskyddare för temaåret Bokens år. Han utmanar nu tillsammans med sin fru finska folket att ge lästid åt barnen, Så här säger presidentparet:
"Böcker och läsning är kärnan i vår civilisation. Många barn och ungdomar läser mycket, men fler och fler är också de som aldrig läser eller läser mycket sällan. Därför utmanar vi alla finländare att ge tid åt barnet att läsa, för att uppmuntra henne att närma sig böcker. Läsning utvecklar; att tänka, fantisera och känna. Och det är också mycket roligt!"
 Bra initiativ, eller hur!

Bild och text hämtad från presidentens hemsida.

torsdag 22 januari 2015

Läsro

I Finland firas under 2015 Bokens år. Det är Finlands bokstiftlese som uppmanar finska folket att ge sig tid att läsa den 8.2. Reglerna är enkla:

1§ Läsron omfattar all slags litteratur och alla läshörnor.
2§ Det är tillåtet att läsa tillsammans.
3§ Det är tillåtet att läsa för sig själv.
4§ Det är tillåtet att läsa för andra.
5§ Det är förbjudet att störa andras läsro.
6§ Det är strängt förbjudet att störa sin egen läsro med oviktiga sysslor.
Sprid budskapet om dagen för Läsro!

Jag kommer absolut att delta i kampanjen. Hänger du med?

måndag 19 januari 2015

BOTNS

Visst har ni väl upptäckt Books on the Nightstand? En alldeles proma podcast som också har en fin hemsida. Jag gillar det lugna och samtidigt passionerade sätt de pratar om böcker på. Jag blir riktigt sugen på att läsa de flesta böcker de pratar om och önskelistan bara växer och växer. Om man inte orkar/vill/hinner lyssna på podden så kan man på hemsidan läsa ett sammandrag av varje avsnitt. Kolla in ifall du inte ännu har gjort det. Jag blev i alla fall fast direkt!

Närhelst hon kommer av Jolin Slotte

En av böckerna jag köpte på Helsingfors bokmässa var Närhelst hon kommer av den finlandssvenska författaren Jolin Slotte. Följande vecka fick jag också boken som recensionsexemplar. Så här beskrivs boken på förlagets hemsida:

"Alice studerar litteratur vid universitetet, men hänger helst på krogen. Ulrika är betydligt äldre, hon är bibliotekarie och tycker om raka rader. En vanlig torsdag korsas deras liv i biblioteket där Ulrika för det mesta möter dem som trillat ur ekorrhjulet, de utstötta som saknar mål och betydelse.
Allt annat förlorar sin mening.
I ett grått och kallt Helsingfors försöker Alice och Ulrika omskapa sig själva och varandra, men verkligheten utanför deras tvåsamhet tränger sig på och skakar om både dem och människorna i deras närhet."
Boken är skriven på finlandssvenska, men den hel del finska ord och fraser. Det gör mig lite ledsen eftersom jag gärna vill att vårt finlandssvenska språk ska vara svenskt, utan en massa finska inslag. Till en del stör detta min läsupplevelse. Jag känner mig också gammal medan jag läser. Världen i boken är så olik min och jag gillar inte att läsa om hur det luktar på puben eller under toaltettbeök i fyllan.

Själva kärlekshistorien är rak och ärligt beskriven, om än jag ibland har lite problem med att hålla reda på vem det handlar om. Boken tar sig mot slutet, men blir tyvärr inte min favorit för i år.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret.

fredag 16 januari 2015

Bokläsardebut

Januari har visat sig vara en ytterst brådskande månad på jobbet. Jag hinner knappt göra allt jag ska under arbetstiden och på kvällarna har jag varit så trött att jag knappt har läst något, än mindre bloggat. Vips är det fredag igne och Annika har ställt en ny fråga.

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Jag tror jag lärde mig läsa när jag var 5-6 år. Mamma får rätta mig i kommentarsfältet om jag har fel. Jag har fått mig berättats att jag började stava på orden på mjölkförpackningarna och utan att mina föräldrar desto mer ansträngde sig lärde jag mig läsa ganska fort. Vissa ord hade jag lite problem med. T.ex. betonade jag ordet tekannan helt fel och förstod inte vad det var för tingest som förekom i boken teskedsgumman.

Varför jag fortsatte att läsa kan jag inte svara på. Varför skulle jag inte ha fortsatt läsa? Att läsa har från den dag jag lärde mig det varit lika naturligt som att andas. Mitt andra hem var i den lokala filialen av stadsbiblioteket och jag plöjde igenom hylla efter hylla. Det biblioteket har ännu en speciell plats i mitt hjärta. Det är det enda riktiga biblioteket. På nian gjorde jag min arbetspraktik på biblioteket och trivdes som fisken i vattnet. Varför jag sedan blev sjukskötare är en fråga som jag inte har något svar på. Drömmen om att bli bibliotekarie lever kvar ännu idag. Jag kan inte låta bli att  berätta om då jag för ca ett år sedan gick till barndomsbiblioteket då jag hade lite tid att döda då dottern var på ridlektion. Då jag kommer in i bibloteket möts jag av samma doft som alltid funnits där. Bakom disken står samma bibliotekarie och hon hälsar glatt och konstaterar "Det var länge sedan du senast varit här!" Den känslan, att bli ihåkommen och igenkänd, slog det mesta.

Nu spårade jag visst ut lite här. Jag älskar att läsa, det har jag gjort sedan jag lärde mig. Jag läser för att jag trivs med det, mår bra av det. Att läsa är avslappning för mig. Behövs det fler orsaker?
Jag läser ABC-boken för lillasyster (förlåt syrran <3)