torsdag 17 augusti 2017

I samtal med Emelie Schepp


Under Crimetime Gotland hade jag förmånen att få ett samtal med Emelie Schepp. (Kolla in hemsidan, den är riktigt snygg) Varje gång jag träffar henne slås jag av hur trevlig hon är och hur lätt det är att prata med henne.  Vi har träffats några gånger nu så det känns som om jag känner Emelie lite grann. Vi pratade lite dittan och dattan innan vi kom in på hennes skrivande och böckerna om Jana.

Emelie var egenutgivare till först så där lades nog grunden för tryggheten i författarskapet. Hon känner sig trygg med Jana men tar också gärna hjälp i skrivandet, hjälp av förlaget, teamet bakom utgivningen för att boken ska bli så bra som möjligt. Men författaren har nog ändå alltid sista ordet och för Emelie är det magkänslan som styr hennes skrivande. Det gäller att våga lita på den.

Emelie har kontrakt på ytterligare två delar i serien om Jana Berzelius. Hon har ytterligare historier i huvudet så hon (och jag och många med mig) hoppas på att få kontrakt för ytterligare böcker. Det kommer nog inte att bli något problem! Emelie har grundhistorien om Jana klar för sig men har inte skissat upp precis vad som kommer att hända i vilken bok. I och med att hon inte vet hur många delar som kommer att ges ut så är inte planen helt klar. Därför utvecklas händelserna lite an efter. Emelie vet vart hon vill släppa Janas hand men så är det alla andra händelser i boken, brottet och utredningen, så det gäller att tänka efter och ha en röd tråd genom hela boken, speciellt när det gäller en serie. "Man kan ju inte ha död på alla karaktärer och sen börja om" säger Emelie och skrattar. Det är viktigt att karaktärerna utvecklas och vara med om utmaningar som man ska lösa genom hela seriens gång eller kanske bara bok för bok så det är en utmaning att få allt att stämma.

Emelie berättar att det är jobbigt att släppa boken då den ska skickas till tryck. Då man är inne i skrivprocessen lever man med karaktärerna och det känns tomt att vara tvungen att släppa dem. Karaktärerna finns med i Emelies drömmar, hon har upprepade gånger drömt att hon själv slåss när hon skriver böckerna. Vilket är helt olikt Emelie.

Då vi kommer in på ämnet fritid, familjetid, berättar Emelie att hon tycker att hon har tid för familjen också medan hon skriver. Hon jobbar hemma, strukturerat 8-17, så hon är hemma när barnen kommer från skolan. Men då man kommer in i redigeringsfasen kan det bli 20 timmar jobb om dagen. Den fasen är ändå bara en viss period, den håller inte på i all oändlighet. Det är samma sak med boksläpp, det är ungefär en månad intensivt jobb och mycket resor. Emelie försöker alltid resa tillsammans med sin man Henrik och de har ett bra nätverk som kan ta hand om barnen. De vet att det bara är en period, sedan är Emelie hemma igen, hemma på heltid. Tills allt börjar om igen med nästa bok. (Vilket jag gärna ser att sker så snabbt som möjligt)

Författarskapet är inte bara skrivande i dagens läge. Det är mycket offentlighet. Samtidigt måste man som författare var noga med att prioritera skrivtiden, att inte all tid går åt till att göra en massa annat. Emelie har stor hjälp av att Henrik sköter allting runt författarskapet med till exempel bokningar så då får Emelie mer tid till att skriva.

Emelie upplever det inte som jobbigt att vara en offentlig person. Hon tycker om att träffa sina läsare och vill ha en låg tröskel till läsarna. Hon är ju ändå bara en vanlig människa, en vanlig läsare i grund och botten. Jag uppskattar det att Emelie vill vara tillgänglig för läsarna, så att till och med jag vågar ha en pratstund med henne. Emelie vill träffa läsarna, vill stå hela dagen på mässgolvet och träffa läsare, inte bara stå en timme och signera vid ett bord.

Emelie hade ett ganska späckat schema under Crimetime Gotland men hon såg fram emot att lyssna och samtala med andra författare. Hon tipsade mig om programpunkten Brottsplatsundersöknig, det skulle hon och Henrik gå på. Henrik tipsade mig om att Emelie kommer att besöka Finland i slutet av september då Vita spår släpps på finska. Det lönar sig att gå och träffa henne då man har möjligheten, en varm, öppen och hjärtlig person som är genuint glad över att man vill läsa hennes böcker.


Jag är glad och tacksam över stunden jag fick samtala med Emelie och Henrik. Vi ses igen en annan gång! Den 21.8 släpps Pappas pojke. Titta in här på bloggen då så får du veta vad jag tyckte om den. Och har du mot förmodan inte läst Emelies böcker ännu så har du en jättebra serie att hugga tänderna i. Ni vet så där som att man nästan önskar att man hade serien oläst och bara få sträckläsa. Den känslan.

tisdag 8 augusti 2017

Crimetime Gotland dag 3 och summering

I skrivande stund sitter jag hemma i soffan och försöker återhämta mig från en alldeles underbar festival. Jag hann inte skriva om lördagen i lördags för vi hyrde bil på eftermiddagen och körde iväg till raukarna på Fårö.
Festival-lördagen inledde jag med att lyssna på ett samtal om ondskans psykologi. Under Helena Dahgrens igen suveräna vägledning samtalade Torkil Damhaug och Mariette Lindstein om ondska och onda handlingar. Jag har läst Torkils bok Se mig, medusa och i den framgår verkligen den ondska som människan kan åstadkomma. Mariettes böcker har jag inte läst, fick den nyaste hemskickad för någon vecka sedan. Har för mig att man borde läsa dem i rätt ordning, så jag måste läsa ikapp lite först.
En annorlunda, men mycket intressant programpunkt var Brottsplatsundersökning. Två brottsplatsundersökare berättade och demonstrerade hur det går till på en brottsplats. Jag hade ganska realistisk bild märkte jag, men i riktiga livet tar allt naturligtvis mycket längre tid än på tv eller i böcker. Det jag inte visste var att fingeravtryck i sista hand tolkas av människor. Datorn sållar ut ett antal träffar men en människa gör sista bedömningen.
Den sista programpunkten jag gick på var Nya krim- och dramatrender. Det var i samarbete med C More och Tv4 och i panelen satt författarna Mats Strandberg och Martin Österdal (också tidigare chef på SVT), Tv4 programchef Josefin Tengblad och agenten Tor Jonasson. Vi fick se en trailer som utlovar många spännande stunder i tv-soffan med Tv4 påslagen. En intressant diskussion om vad som är på gång och vad som lockar tittare. Josefin Sundström var moderator.
Summa summarum så är jag helt överväldigad av Crimetime Gotland. Upplägget med korta (30-45 minuter) samtal är helt suveränt. Miljön mitt i gamla Visby är som gjord för denna festival. Det är korta avstånd mellan evenemangsplatserna och om man har någon minut över hinner man ta en fika eller fotografera muren, ruiner eller vackra dörrar innan följande samtal börjar. Varje samtal jag var på var otroligt intressanta och bra. Man rycktes med och blev varm i själen och kunde fortsätta lyssna hur länge som helst.

Jag har på Instagram utropat Helena Dahlgren till Moderator med stort M. Hennes förmåga att få även de mest stela och nervösa författare att slappna av och öppna sig är helt suverän. Hon ledde varje samtal med en otrolig sakkunnighet och hon var helt trygg i sin roll. Jag är lite stolt över att höra till #boblmaf dit också Helena hör och fick till min stora glädje ett signerat exemplar av hennes bok Orkidépojken.
Jag kommer att återvända till Crimetime Gotland, vet inte om det blir nästa år men något år ska jag dit igen. Stämningen, samtalen, vackra Visby finns kvar i mitt hjärta och varje gång jag dricker te från Kränku tänker jag tillbaka på allt jag upplevde där.

fredag 4 augusti 2017

Crimetime Gotland dag 2

Jag känner att jag är så på rätt ställe. Den här festivalen är mycket mera min grej än bokmässan, har jag sagt det förut? Morgonen började med samtal med My story med Elly Griffiths, igen suveränt samtal lett av Helena Dahlgren. Elly (eller Domenica) är en härlig, varm person, ett nöje att lyssna på henne.

Följande story var Jane Harpers, kul att höra lite mer bakgrund om hur hennes bok kom till.

Svenska deckare i världen var också en intressant diskussion med jenny Rogneby, Emelie Schepp och Anders de la Motte. Pappas pojke kom till ön precis under samtalet, så det gick att köpa boken trots att den kommer ut först om två veckor.

I seminariet Thriller stars diskuterade Lars Kepler-duon och Emma Donoghue om skrivande, karaktärer och skapande. Det bästa med alla seminarierna är nog det att man får en helt annan bild av författarna då man hör dem berätta om sina böcker. Jag förstummas av att någon kan få ihop en historia som blir en bok, med innehåll som håller ihop. Tack och lov för det!

Linda bloggar live från seminarierna, så kolla upp hennes blogg för ingående rapporter. Inläggen är taggade Böcker allmänt, så man borde hitta dem också senare. Jag lyfter på hatten åt Linda för den utmärkta rapporteringen hon gör!

Dagen avslutades med release party för Elly Griffiths nionde bok om Ruth, Dolt i mörker och Caroline Erikssons nya bok Hon som vakar. Vi var en trogen grupp ur #boblmaf representerade på festen, kul att träffa "bekanta". Jag vågade mig fram till Elly Griffiths och beklagade mig över att jag inte hade något hon kunde signera då jag har alla böckerna på Kindlen, men hon var glad då hon hörde att jag förhandsbeställt alla böcker så fort det går.

En dag återstår. Härligt!

torsdag 3 augusti 2017

Crimetime Gotland dag 1

Ni vet känslan när man har väntat länge på något och dagen äntligen är här. Och när allt bara är så rätt. Det är svårt att hitta ord för känslorna just nu. Ett 45 minuters och ett 35 minuters flyg tog oss (syrran, mamma och mig) till Visby. Jag rusade genast iväg och träffade Emelie Schepp för ett samtal med henne och hennes man. Mera om det i ett eget inlägg senare.

Det tog sin tid att ta sig från flygfältet till hotellet så jag missade några programpunkter jag hade tänkt gå på. Efter samtalet med Emelie Schepp blev jag uppringd av Radio Vega för en kort intervju om vad jag egentligen gör här. Det går att lyssna på inlägget på Arenan, ca. 44:24 in i inlägget. Det gick i alla fall bra att lyssna på det här i Visby, så det borde inte vara begränsat till Finland.

Höjdpunkten för dagen var Afternoon Tea med Elly Griffiths, Jane Harper och Greg Hurwitz och med Helena Dahlgren som moderator. Ett härligt samtal om karaktärer, skrivprocesser, döda katter och mord.

Efter dag ett känns det som om jag redan fått det jag ville få ut av festivalen. Då jag dessutom fick äta rökta räkor till middag var min dag fulländad. Får se vad morgondagen hämtar med sig.